Kapitel 4

Denna oförgängliga yogalära förkunnade jag en gång för Vivasvat¹. Denne meddelade den till Manu², och Manu utlade den för Ikshvaku³. På så sätt överbringad från den ene till den andre studerades den av rajarshierna ⁴, tills under tidernas lopp denna mäktiga lärdom gick förlorad, du dina fienders gissel! Men just denna oförgängliga, hemliga, eviga lära är det som jag i dag har förkunnat för dig, därför att du är min hängivne och vän.

1. Vivasvat, solen, den gudomliga vishetens första manifestation i början av ett kretslopp.

2. Manu, släktnamn för det sinnliga universums härskande ande, den innevarande är Vaivasvata Manu.

3. Ikshvaku, grundaren av den indiska soldynastin.

4. Rajarshier, kungliga vise.

Du föddes ju efter det att Ikshvaku hade levt - hur skall jag då förstå att det var du som i början utlade denna lära?

Både du och jag har genomgått många födelser, du dina fienders gissel! Mina är kända för mig men du känner inte dina.

Fast jag själv inte fötts, är av oföränderligt väsen och herre över allt som lever, är jag ändå när jag råder över naturen - som är min - född men genom min egen maya⁵, jag-föreställningens mystika kraft, den eviga tanken i det eviga medvetandet⁶. När dygden förlorar sin kraft och laster och orättrådighet vinner herravälde i världen, då inträder jag i skapelsen, du son av Bharata. Så tar jag från tidsålder till tidsålder kroppslig gestalt för att understödja de goda, förgöra de onda och återställa rättfärdigheten. Den som erkänner min gudomliga födelse och mina verk återinträder inte, när han lämnat sin dödliga kropp, in i en annan, ty han ingår i mig. Många som frigjort sig från lystnad, fruktan och vrede, som varit fyllda av min ande och förlitat sig på mig har, renade i kunskapens asketiska eld, uppgått i mitt väsen. På den väg som människorna söker mig, på den vägen möter jag dem, men vilken väg de än slår in på, så är den vägen min, du Prithas son. De som önskar framgång för sina gärningar i detta livet offrar till gudarna, och snart nog kommer också framgången i denna timliga värld.

5. Maya, illusionen.

6. Det heter i Krishna Yajurvedas Varaha-upanishad: "Hela universum utvecklas uteslutande genom sankalpa (tanke eller ideation). Det är endast genom sankalpa som universum bevarar sitt utseende."

Mänskligheten skapades av mig i fyra kaster⁷, åtskilda till sina principer och var och en med sina plikter i enlighet med den naturliga fördelningen av handlingarna och egenskaperna. Vet alltså att jag, fast oföränderlig och icke handlande, är upphovet till detta. Handlingarna berör mig inte, ej heller hyser jag några förväntningar om handlingarnas frukter. Den som inser att jag är sådan drivs inte av sina handlingar till återfödelse. De som i det förgångna längtade efter evig frälsning utförde ändå handlingar, också sedan de upptäckt detta. Därför skall du utföra handlingar just så som de utfördes av dessa i forna dagar.

7. Syftar på de fyra stora kasterna i Indien: brahminkasten, krigarkasten, köpmannakasten och tjänarna. Sådana uppdelningar är klart uppenbara i alla länder, även om de inte har fått denna beteckning.

Till och med de vise har blivit vilseledda om vad som är handling och vad som är icke-handlande, därför skall jag förklara för dig vad handlingen är - med kunskap om det skall du befrias från det onda. Man måste noga lära sig förstå vad för slags handling som skall utföras och icke utföras, liksom vad icke-handlande är. Handlingens väg är dunkel. Den som ser icke-handlande i handlingen och handling i icke-handlandet är vis bland människor. Han är en sann hängiven och en som fulländat utför handlingen.

De som äger andlig urskillning kallar den vis vars alla företag är fria från begär, ty hans handlingar förbränns i insiktens eld. Han överger varje tanke på lön för sina handlingar, är fri och tillfreds och inte beroende av något, och fast han ger sig hän åt handling så gör han egentligen ingenting. Han bekymrar sig inte om resultat. Med kropp och själ tyglade, höjd över njutandet av föremål, utförande med kroppen bara de handlingar som hör kroppen till, underkastar han sig inte återfödelsen. Han är tillfreds med vad som än kommer i hans väg, fri från inflytande av "motsatsparen" och från avund, densamme i medgång och motgång. Även om han handlar är han obunden av handlingens fjättrar. Alla handlingar utförda av en sådan man, som är fri från egennytta, som är hängiven, har sitt hjärta inriktat på den andliga insikten och låter sina handlingar bli offer åt den Högste, upplöses och blir utan verkan på honom. Det Högsta Väsendet är offerakten, det Högsta Väsendet är offersmöret som offras i elden som är det Högsta Väsendet, och till det Högsta Väsendet går den som gör det Högsta Väsendet till föremål för sin meditation när han utför sina handlingar.

Somliga hängivna bringar offer till gudarna, medan andra tänder det Högsta Väsendets finare eld och offrar sig själva. Andra åter offrar sina sinnen, börjande med hörseln, i självbehärskningens eld. Somliga uppger alla för sinnet sköna ljud, och ytterligare andra offrar, upplysta av den andliga insikten, alla sinnenas och livskraftens funktioner i hängivelse genom självbehärskning. Det finns också de som fullgör offer genom att ge rikedomar till allmosor, genom späkning, genom hängivelse och genom tyst studium. Somliga offrar utandningen i inandningen och inandningen i utandningen genom att avstänga in- och utandningens kanaler, och andra genom att avbryta båda livspustarnas rörelser. Ytterligare andra offrar livet i sitt liv genom att avstå från föda.

Alla dessa olika slag av dyrkare renas genom offren från sina synder, men de som deltar i fullkomningen av den andliga insikt som uppstår ur sådana offer går vidare till det eviga Högsta Väsendet. Men för den som inte fullgör några offer finns det ingen del eller lott i denna värld. Hur skall han då få del av den andra, du den bäste av kuruer?

Alla dessa offer av så många slag utförs inför den Högstes öga. Vet att de alla utgår ur handling. När du har förstått det skall du uppnå evig befrielse. Du dina fienders gissel, offret genom den andliga insikten är överlägset det offer som görs med materiella ting. Varje handling utan undantag är innefattad i den andliga insikten, du Prithas son. Sök denna vishet genom att tjäna, genom att ivrigt forska, genom frågor och genom ödmjukhet. De vise som inser sanningen skall förmedla den till dig, och när du har lärt känna den skall du aldrig mer råka i villfarelse, son av Bharata. Genom denna insikt skall du se alla ting och varelser i dig själv och sedan i mig. Vore du så den störste av syndare, skulle du kunna korsa syndens ocean med den andliga insiktens skepp. Liksom den naturliga elden, Arjuna, förvandlar bränsle till aska, så förvandlar insiktens eld alla handlingar till aska. Inget av det som renar i denna värld kan jämföras med den andliga insikten, och den som är fullkomnad i hängivelse finner att denna andliga insikt springer fram av sig själv i honom under tidens gång. Den som tyglar sinnena och organen och hyser tro vinner andlig insikt, och när han har funnit den når han snart till den högsta ro, men de okunniga, de som är fulla av tvivel och utan tro, är förlorade. Den som är uppfylld av tvivel finner ingen lycka vare sig i denna värld eller i nästa eller någon annan. Inga handlingar binder den som genom andlig urskillning har avstått från handling och huggit av tvivlet med insikten, du rikedomens föraktare. Därför skall du, son av Bharata, sedan du med den andliga insiktens svärd huggit av det tvivel som råder i ditt hjärta, ge dig hän åt handlingen. Res dig!

Så lyder i upanishaderna, i den heliga Bhagavad-Gita, i vetandet om det Högsta Väsendet, i Hängivelsens bok, i samtalet mellan den helige Krishna och Arjuna, det fjärde kapitlet, som kallas: Hängivelse genom andlig insikt.