Kapitel 6
Tiden var nu inne för att meddela den verkliga tolkningen av de spiritistiska fenomenen. H P Blavatsky hade fångat allmänhetens uppmärksamhet genom sin lysande intelligens, genom det starka inflytandet av sin personlighet och genom sina skarpa angrepp på materialismen. Hennes röst kunde nu göra sig hörd och hon kunde tala med en viss auktoritet. Hon skriver i sin anteckningsbok i maj 1875:
Blivit beordrad att börja tala om för allmänheten sanningen om fenomenen och deras medier. Och nu kommer mitt martyrskap att börja! Jag kommer att få alla spiritister mot mig, plus de kristna och skeptikerna. Ske din vilja, M. HPB. (The Theosophist, LIV, 330-1, dec 1932)
Sedan hon mottagit denna order uppmanade H P Blavatsky överste Olcott att av en grupp intresserade bilda ett samfund för diskuterandet av psykiska ämnen, ett samfund som han något vanvördigt kallade en "mirakelklubb". Eftersom denna plan slog fel, erhöll H P Blavatsky några veckor senare bestämda order av sin mästare att försöka på nytt och vidga syftet. Hon skriver:
Order mottagna direkt från Indien att bilda ett religionsfilosofiskt samfund och sätta ett namn på det - samt välja Olcott. Juli 1875. (The Theosophist, LIV, 332, dec 1932)
Detta visar det bestämda syfte för vilket mästarna startade sitt samfund - ett centrum av andlig energi som skulle vara både filosofiskt och religiöst samt i viss mening även vetenskapligt. Det var inte ämnat att bara bli en sammanslutning för "psykisk forskning", om än aldrig så upphöjd. H P Blavatsky kände mycket väl till detta, vilket man kan se av hennes brev till sin vän professor Corson vid Cornell-universitetet. Men det framstod inte lika tydligt för andra förrän någon tid efter det att Teosofiska Samfundet blivit bildat.
H P Blavatsky var mästarnas omedelbara verktyg från samfundets bildande till sin död. Alla andra medhjälpare var underordnade i fråga om verklig auktoritet. Hon mottog hjälp och undervisning även av andra adepter än mahatmaerna Morya och Koot Hoomi. Orden "direkt från Indien" som hon använder i den nyss citerade källan är betydelsefulla, ty de visar tydligt att befallningen kom från hennes personliga mästare M. Under sin New Yorkperiod stod hon till stor del under beskydd av en sektion av den stora Logen som hade sitt centrum i Egypten, och vars chef sedan privat omtalades som "Serapis Bey". Överste Olcott ger flera intressanta hänvisningar till denna ockulta grupp under benämningen "Brödraskapet av Luxor" och mästaren K H omnämner den även i The Mahatma Letters to A. P. Sinnett (s 116), men det talas dock mindre om den än om det tibetanska brödraskapet.
En egendomlig episod berättas av överste Olcott i detta sammanhang. När Gerry Brown brottades med ekonomiska svårigheter ville mästarna hjälpa hans lovande tidskrift, och överste Olcott gjorde då upp förslag till ett cirkulär som skulle annonsera den. H P Blavatsky omtalade för honom att mästarna önskade att cirkuläret skulle undertecknas med "För de Sjus Kommitté, Brödraskapet av Luxor". Hon dikterade ingenting i cirkuläret och såg det inte förrän det var tryckt, men då visade hon till överste Olcotts häpnad att begynnelsebokstäverna till de sex punkterna bildade stavningen av namnet på den egyptiske adepten Tuitit, under vilken han då arbetade genom H P Blavatsky!
En kortfattad redogörelse för bildandet av Teosofiska Samfundet (det "religionsfilosofiska samfundet") får här vara tillräcklig. Offentligt framfördes saken första gången den 7 september 1875 i H P Blavatskys våning vid 46 Irving Place i New York efter ett föredrag för ett inbjudet auditorium om "Egypternas förlorade proportionsformel". Föredraget hölls av G H Felt, en originell tänkare vars studier hade övertygat honom om att de gamla egypterna var mästare i magisk vetenskap.
H P Blavatsky måste ha varit intresserad av Felts iakttagelser eftersom han hade kunskap om tillvaron i naturen av elementaler eller icke-mänskliga "andar". Dessa utgjorde ett viktigt inslag i hennes läror som dåtidens spiritister förkastade och förlöjligade. I våra dagar är deras inställning en helt annan. Men H P Blavatsky förstod faran av att utan kunskap väcka dessa elementala krafter till liv, och måste snart vidtaga mått och steg för att skydda det outvecklade Teosofiska Samfundet från att bli ett Arkadien för elementaler.
Auditoriet tog synbarligen starka intryck av Felts föredrag, ty överste Olcott skriver:
...en animerad diskussion följde. Under loppet av denna kom jag på idén att det skulle vara en god sak att bilda ett samfund för att fullfölja och främja sådana ockulta forskningar, och efter att ha funderat på det en stund skrev jag på en papperslapp följande:
"Skulle det inte vara lämpligt att bilda ett samfund för detta slags studier?" - och räckte den till Mr Judge...att överlämnas till henne [H P Blavatsky]. Hon läste den och nickade bifall. (Old Diary Leaves, I, 117-8)
Olcott tycks inte ha känt till mästarens order om bildandet av "ett religionsfilosofiskt samfund" som H P Blavatsky mottog föregående juli, och man kan föreställa sig H P Blavatskys stilla småleende när hon nickade på huvudet, väl medveten om innebörden i vad som skedde. Fastän samfundet inte upprättades av mästarna för bedrivandet av psykisk forskning, var överste Olcotts förslag väl ägnat att väcka uppmärksamhet bland självständiga tänkare, och sedan en arbetsduglig organisation skapats kunde den verkliga undervisningen börja.
Olcotts förslag mottogs med entusiasm och efter åtskilliga överläggningar blev namnet Teosofiska Samfundet antaget, ämbetsmän valda och stadgar formulerade. Överste Olcott utsågs till president och William Q Judge till rådgivande styrelsemedlem. H P Blavatsky valde den anspråkslösa titeln "korresponderande sekreterare'' fast hon var Teosofiska Samfundets viktigaste medlem. Samfundet konstituerades i laga ordning den 30 oktober och 17 november 1875. Presidentens inledningsanförande hölls i Mott Memorial Hall, Madison Avenue 64, New York. Den 17 november har av många antagits som samfundets officiella födelsedag. Beträffande namnet "Teosofiska", sades detta ha valts därför att man händelsevis påträffade ordet "Teosofi" i en ordbok när namnfrågan diskuterades. Emellertid kan detta knappast ha varit en tillfällighet, ty i ett av H P Blavatskys brev till professor Corson skriver hon i februari 1875:
Jag befinner mig i detta land, utsänd av min Loge för att utreda sanningen om den moderna spiritismen, och det är min allra heligaste plikt att avslöja vad den är och påvisa vad den inte är...
Min tro...härleder sig från samma kunskapskälla som användes av Raymond Lully, Pico della Mirandola, Cornelius Agrippa, Robert Fludd, Henry More m fl, m fl, vilka alla ständigt sökte efter ett system som skulle uppenbara för dem den gudomliga naturens "djupaste djup"... Jag fann till slut, för många år sedan, min själs längtan tillfredsställd av denna teosofi, som förkunnades av änglar och meddelades av dem för att protoplasten [den inre människan] skulle känna den, till hjälp för mänsklighetens framtida öde. (E R Corson, Some unpublished Letters of Helena Petrovna Blavatsky, 127-8)
Här finner vi henne använda det ovanliga ordet "teosofi" för den lära som hennes "religionsfilosofiska samfund" skulle förkunna mer än sex månader senare, en lära som hon försökt delge världen när hon startade det olyckliga Societé Spirite i Kairo. I "Hiraf"-brevet, som beskrivs i nästa kapitel, använder hon ordet "teosofer" flera månader innan Teosofiska Samfundet stiftades.
I sitt referat över stiftandet av Teosofiska Samfundet sammanfattar en huvudstadstidning överste Olcotts uttalanden vid detta tillfälle med följande ord:
En rörelse av stor betydelse har nyligen påbörjats i New York under ledning av överste Henry S Olcott genom organiserandet av ett samfund som kallas Teosofiska Samfundet . . . Samfundet omfattar många personer med stor lärdom och några med stort personligt inflytande. [Här följer namn och beskrivningar] ...överste Olcott...föreslog att bilda en kärna kring vilken alla upplysta och orädda själar kunde samlas, villiga att samverka för insamlandet och spridandet av kunskap. Hans plan var att organisera ett samfund av ockultister och genast börja skapa ett bibliotek samt sprida kunskap om de hemliga naturlagar, vilka var så välkända för kaldéerna och egypterna, men är fullständigt okända av vår moderna vetenskapliga värld. (Old Diary Leaves, I, 118-20)
Bland de första medlemmarna märks dr Alexander Wilder, välkänd läkare, vetenskapsman och platonist, generalmajor Abner W Doubleday, känd från slaget vid Gettysburg och uppfinnare av basebollspelet, Thomas Alva Edison, dr Seth Pancoast, lärd kabbalist, och andra kända personer. Samfundets syfte blev kortfattat angivet i den andra paragrafen som lyder:
Samfundets syfte är att samla och utbreda kunskapen om de lagar som styr världsalltet.
Rätt uppfattat inbegriper syftet att samfundsmedlemmarna skall bemöda sig om att förstå tillvarons lagar, så att deras livsföring bringas i harmoni med dessa. En sammanslutning av osjälviska män och kvinnor som tänker och handlar i denna anda skulle i sanning kunna bli en kärna av alltomfattande broderskap. När stadgarna reviderades i Indien 1879-1880 betonades principen om broderskap.
Medan rörelsen organiserades i New York offentliggjorde H P Blavatsky två cirkulär. Det ena, som avslöjade namnet på den egyptiska adepten Tuitit i form av ett akrostikon, har redan nämnts. Det andra handlade om villkoren för medlemskap och samfundets huvudsyfte, broderskapet. Det innehöll bl a följande:
Samfundet består av tre sektioner och varje sektion av tre grader. Alla som önskar bli aktiva medlemmar uppmanas inträda som provmedlemmar i tredje graden av den tredje sektionen, ...allt beror på förtjänst. För att vinna inträde i den högsta graden av den första sektionen, måste teosofen...vara redo att, om så erfordras, uppoffra sitt liv för mänsklighetens väl och för en broderteosof, utan hänsyn till ras, hudfärg eller trosbekännelse... Den tredje sektionen är för provmedlemmar...
Samfundet har flera syften... Samfundet förkunnar och förväntar av sina medlemmar att de personligen skall ge exempel på den högsta moral och religiösa strävan, motarbeta vetenskapens materialism och varje form av dogmatisk teologi, särskilt den kristna, vilken samfundets ledare betraktar som i hög grad fördärvlig, ...att sprida kunskap om de upphöjda lärorna i forntidens rena esoteriska system, ...att slutligen, och främst, bidra till upprättandet av ett mänsklighetens broderskap... (The Theosophical Society: Its Origin, Plan and Aims).
Anmärkningen om den kristna dogmatiska teologin hänför sig naturligtvis till de föråldrade troslärorna och den hårddragna bokstavstron och inte till Jesu läror, om vilka H P Blavatsky alltid talat med den djupaste aktning, försäkrande att de i sin esoteriska innebörd var identiska med den urgamla visdom som lärdes i mysterieskolorna. Samfundet var redan från början absolut osekteriskt och icke-politiskt. Tron på broderskapet och en allvarlig önskan att med alla rättmätiga medel befordra detsamma är det enda villkoret för medlemskap. Studiet av teosofin är det bästa sättet att upptäcka människans sanna natur och följaktligen finna botemedlen för alla våra prövningar, men teosofin framställs inte som en trosbekännelse eller dogm.
Det gradvisa framläggandet av teosofin för allmänheten var inte styrt av tillfälligheter. "Att samla och utbreda kunskapen om de lagar som styr världsalltet" var ett förtätat uttryck för ett mycket vittomfattande program som inte helt uppdagades i början, men bland teosofins grundläror finns det en som löper genom hela cykeln av H P Blavatskys ledareskap. Denna, den viktigaste av alla, är läran om människans inre gudomlighet och möjligheterna att förenas med densamma. Detta är det alltomfattande broderskapets fundamentala grundval. H P Blavatsky hade i hög grad förverkligat denna mystika upplysning och var därför berättigad att visa vägen för andra. Hon talar om
...mitt inre jag, som, om inte han [hennes mästare Morya] kallat fram det och uppväckt det ur dess sömn, aldrig skulle ha blivit medvetet - inte i detta livet i varje fall... (The Letters of H. P. Blavatsky to A. P. Sinnett, 104)