4. HPB blir budbärare
H P Blavatsky hade sedan barnsben stått under sin mästares beskydd. Hon träffade honom inte i fysisk gestalt förrän på sin 20-årsdag då hon befann sig i London, och kände då genast igen honom eftersom hon ofta hade sett honom i sina "drömmar". Han informerade henne då om det uppdrag han hade åt henne och, om hon nu antog detta, vilka förberedelser hon skulle behöva göra.
HPB berättade för Constance Wachtmeister, en av HPB:s lärjungar som bodde hos henne och var henne till hjälp vid den tid hon skrev sitt mest omfattande och viktiga verk Hemliga Läran , om sitt första möte med mästaren. Constance återberättar: "När hon var helt ung såg hon ofta i drömmen en gestalt som visade sig när hon var i fara, och som räddade henne. HPB hade lärt sig att betrakta honom som en skyddsängel och kände att hon var under hans vård och beskydd. Då hon var i London 1851 med sin far…var hon ute och spatserade och mötte på gatan en hindu, som var tillsammans med ett par indiska furstar. Hon kände att det var samma person som hon sett i drömmen och ville gå fram och tala med honom, men han vinkade till henne att ej närma sig. Hon stod som förtrollad medan han gick förbi. Följande dag var hon ute i Hyde Park; hon ville vara ensam och tänka på det märkvärdiga mötet, då hon plötsligt fick se honom. Han kom fram till henne och berättade att han var i London med några indiska furstar på ett viktigt uppdrag, men att han gärna ville träffa henne då han behövde hennes hjälp i ett företag som han tänkte ta itu med. Han ville nämligen bilda ett teosofiskt samfund i Västern och ville att HPB skulle vara en av stiftarna. Han skildrade för henne alla de svårigheter hon skulle möta och övervinna och föreslog att hon skulle resa till Tibet för att där under tre år förbereda sig för denna viktiga uppgift. Efter tre dagars rådslag med sin far beslöt HPB att anta Mästarens förslag och reste kort därefter ut till Indien."6
När HPB antog detta förslag innebar det att hennes liv drastiskt förändrades. Hon fick bl a ge upp sitt världsliga liv till förmån för mänsklighetens andliga välfärd. Hon fick avstå från ting som var förknippade med hennes adliga härkomst och sociala ställning som exempelvis umgänge i samhällets övre skikt och en framtid präglad av bekvämlighet och ekonomisk trygghet. Hon blev också tvungen att avstå från det nära umgänget med sin släkt eftersom hon skulle bo i främmande länder, vara mycket på resande fot och fullt upptagen med att fullgöra sitt uppdrag. Dessutom skulle hon komma att mötas av misstro, klander, förtal, förföljelse, otacksamhet och svek från fiender och okunniga.
Att avstå från det nära umgänget med den avhållna familjen var
säkerligen inte lika lätt som att avstå från världsliga nöjen och
förmåner eftersom rikedom, rang och officiell ställning saknade betydelse för
henne. A P Sinnett, redaktör och författare som lärde känna HPB då hon
vistades i Indien, vittnar om detta: "… hon sörjde inte över saknaden av europeisk
societet i ordets speciella bemärkelse. Det skulle för henne ha känts
såsom en förfärlig börda att gå på stela, formella bjudningar…
Liksom hon i sin barndom hade visat sig upprorisk mot det civiliserade livets seder och bruk,
så uppträdde hon också som rebell emot det engelska societetslivet i
Indien…"7 Och vidare: "Hon var mycket fördomsfri..." 8