9. HPB:s förhållande till fenomen
I början av sin teosofiska verksamhet utförde HPB olika fenomen, bl a för att väcka människors nyfikenhet och få dem att intressera sig för teosofin. I början av TS:s verksamhet var det enligt HPB därför rätt att utföra fenomen, men de blev ett tveeggat svärd som satte samfundets vara på spel. En del människor sökte sig till TS för att de var mer intresserade av fenomen och av att lära sig utveckla psykiska förmågor än av att försöka leva efter höga etiska ideal. Fick de inte sitt lystmäte på fenomen tillfredställt, vände de sig istället mot HPB. Constance Wachtmeister säger om fenomenen: "…när samfundet grundades, var det nödvändigt att göra det känt bland människor, och fenomenen gjorde detta högst effektivt. Hade HPB endast uppträtt som lärare av en ny filosofi skulle hon ej fått många anhängare, ty för tjugo år sedan var människor ej så väckta till liv som de är idag. Tankefrihet existerade knappast, och studiet av teosofiska tankar och läror skulle skrämt dem bort. Upplysningen var mindre än den är idag, och det fordrades en dragningskraft som det övernaturliga erbjuder för att väcka deras intresse. Därför framställdes fenomenen, men när de hade uppfyllt sitt ändamål var det svårare att bli av med dem, och människor som törstade efter mirakler blev svikna i sina förväntningar och på den grund förnärmade och förargade."42
HPB:s bräckliga hälsa försvagades ytterligare då hon utförde fenomen eftersom de tog mycket kraft i anspråk, krafter som istället var avsedda att brukas för högre ändamål. A P Sinnett säger om HPB och fenomenen: "Sanningsenligt måste jag emellertid säga att H P Blavatsky var ganska ovillig att tillfredsställa den blotta nyfikenheten. Hon har sitt egna sätt och betraktar med tämligt förakt alla fysiska fenomen och älskar inte att öda bort sin kraft i onödan… Varje fenomen som produceras medelst hennes vilja , kostar henne alltid flera dagars illamående." 43
Att utföra fenomen inför sina lärjungar för att praktiskt åskådliggöra och verifiera riktigheten av ockulta lagar eller ockulta krafter inom människan och naturen var hon däremot inte emot. Olcott berättar: "Hur ofta hände ej, när vi två arbetade ensamma vid våra skrivbord till långt in på natten, att hon förtydligade sina beskrivningar av de ockulta krafterna i människan och naturen med improviserade experimentella fenomen. När jag nu blickar tillbaka på den tiden, så kan jag förstå att dessa fenomen tydligen var valda i den särskilda avsikten att sätta mig in i grunderna för den psykiska vetenskapen... – hon behövde helt enkelt min litterära hjälp till sin bok, och för att lära mig förstå de ockulta lagar som rörde det för tillfället avhandlade ämnet, bevisade hon på experimentell väg den vetenskapliga grund hon stod på."44
Om de psykiska krafterna tilläts ta överhanden, dvs om fenomenen och utvecklandet av psykiska krafter blev ändamålet med TS:s verksamhet, riskerade detta att stå utan andlig vägledning, övergivet av mänsklighetens Äldre Bröder, och istället urarta till ett samfund i mörka krafters händer, motverkande mänsklighetens andliga utveckling. Att psykismen inte var motivet till att TS bildades och att den utgjorde en så allvarlig fara för samfundets framtid att mästarna var beredda att hellre låta det och dess båda stiftare gå under än låta det urarta till ett instrument för utvecklande av psykiska krafter, framgår av Maha-Chohanens brev från 1881: "Hellre må TS gå under jämte båda dess olyckliga stiftare än att vi skulle låta det bli föga bättre än en högskola för studier i magi, en läroanstalt för ockultism. Att vi…någonsin skulle tillåta TS att representera den förkroppsligade själviskheten, att bli en tillflyktsort för de få som ej har någon tanke för de många, är en besynnerlig föreställning, mina bröder… Och man väntar att vi…ska tillåta TS att överge sin ädla uppgift – att bilda ett Mänsklighetens Broderskap – för att bli en vanlig skola för psykologi. Nej, nej, mina goda bröder, ni har redan alltför länge varit fångna i denna villfarelse." 45
TS:s existens hotades inte enbart av den inom samfundet spirande psykismen. Dess existens hotades även av angrepp utifrån. Det allra allvarligaste och mest uppmärksammade yttre angreppet på HPB och TS kom då Sällskapet för psykisk forskning (SPR) i London sände ut en oerfaren ung man, Richard Hodgson, för att bl a undersöka äktheten hos HPB:s fenomen. Utan att ha sett HPB utföra ett enda fenomen och genom att istället förlita sig på utsagor från personer som var fientligt inställda till HPB, anklagade han henne i sin rapport för att vara en rysk spion och bedragerska. HPB var ytterst orolig för de följder dessa anklagelser skulle kunna få för TS:s framtida verksamhet och öde och reagerade därför häftigt. Constance Wachtmeister ger oss en skildring av HPB:s reaktioner på innehållet i rapporten: "Detta är Teosofiska Samfundets karma och jag är dess syndabock, utropade hon. Jag får bära alla dess synder, jag kallas denna tids största bedragerska, t o m en rysk spion. Vem vill nu lyssna till mig eller läsa Hemliga Läran ? Hur kan jag nu fullfölja Mästarnas verk? O, dessa fördömda fenomen. … Det är i sanning en gräslig karma och hur ska jag kunna bära den. Mästarnas verk blir ödelagt och samfundet förstört." 46
Hodgsons rapport har sedan den publicerades 1885 ställt till med mycken skada eftersom okunniga historiker, referenter och författare av ordböcker och uppslagsverk med dess hjälp spritt bilden av HPB som en av historiens skarpsinnigaste, intressantaste och mest fulländade bedragare.
Det dröjde mer än 100 år efter det att Hodgson lagt fram sin rapport för SPR innan detta sällskap i april 1986 publicerade en kritisk analys av rapporten i sin Journal of the Society for Psychical Research. Analysen är gjord av Vernon Harrison, mångårig medlem i SPR och handstils- och förfalskningsexpert, som hade studerat fallet i mer än 15 års tid. Han underkänner bevisen för att HPB skulle varit en skojare och bedragare då rapporten är full av subjektiva utlåtanden, förmodade påståenden, obestyrkta vittnesmål av anonyma vittnen, förfalskningar etc. Han anser att rapporten inte utgör en vetenskaplig undersökning och att den har så allvarliga svagheter att den är otillförlitlig och därför bör läsas med största försiktighet om inte rentav förkastas helt.
I ett brev till Constance Wachtmeister kan man läsa att HPB senare omvärderade fenomenens roll och ansåg att det skulle varit bättre om de i början av samfundets verksamhet inte fått en så framskjuten plats som de då fick: "Om endast Mästarens filosofi givits ut, och fenomenen hållits i bakgrunden, så hade allt varit gott och väl."47
Om den praktiska konsekvensen av detta berättar W Q Judge för New York Times 1889:
"Madame ger nu sällan prov på sin ockulta förmåga, och då endast för sina verkliga vänner."
48