3. Sökandet efter budbärare
Mänsklighetens situation under 1800-talet var således sådan att den behövde hjälp och stöd för att inte ytterligare utvecklas i fel riktning, dvs längre ner i materialism och andligt mörker. Samtidigt förelåg ett cykliskt tillfälle att på nytt ingjuta andlighet i mänskligheten och i synnerhet i västerlänningen, vars behov var störst. De första 5000 åren av cykeln Kali Yuga, den mörka tidsåldern, var nämligen på väg att avslutas. År 1875 stod man dessutom inför de sista 25 åren av ett sekel som är en tid under vilken, alltsedan den tibetanske reformatorn Tsong-kha-pas dagar, mänsklighetens Äldre Bröder, Visdomens och Medkänslans Mästare, sänder ut en kraftig andlig impuls i världen.
Två av dessa, mästarna M och KH, bad i detta läge sin överordnade om tillåtelse att göra ett försök att på nytt introducera den forntida visdomen i världen. De fick dennes tillåtelse, men på villkoret att de själva inte aktivt fick leda detta företags verksamhet. De måste därför finna lämpliga personer med förmågan att självständigt ansvara för verksamheten och därtill finna någon som kunde vara föreningslänk mellan dem och dessa personer, en budbärare med vilken de kunde samarbeta.
Vilka egenskaper måste en sådan budbärare besitta? Denne måste bl a vara absolut osjälvisk, dvs villig att avstå från sina egna personliga önskningar för att istället arbeta för Saken, för helhetens bästa. Men enbart detta är inte tillräckligt. En budbärare som kommer med "nya" omvälvande idéer vilka hotar att kullkasta den gamla ordningen med dess invanda traditioner, värderingar och föreställningar av alla de slag – religiösa, vetenskapliga etc – och som ifrågasätter makthavare och utsagor från olika slags auktoriteter, kommer naturligtvis att motarbetas och mötas av stort motstånd från dess försvarare. Sådant motstånd kan ta sig uttryck som förtal, förföljelse, spridande av falska rykten och anklagelser, misstänkliggörande, väckande av åtlöje, svek m m. En budbärare måste därför vara orädd, viljestark, ståndaktig, okänslig för smutskastning och personliga motgångar samt målmedveten i sin strävan att utföra sin stora uppgift. Han eller hon måste också kunna motstå smicker, inställsamhet, berömmelse och ärebetygelser, något som kan stärka vederbörandes fåfänga och i förlängningen leda till att försöket går om intet. Dessutom måste budbäraren vara väl insatt i de esoteriska läror som skall föras ut i offentlighetens ljus och ha insikt och förmåga att avgöra vad som är lämpligt och tillåtet att offentliggöra och vad som inte är det, inte ens genom oförsiktig tystnad. Vidare måste budbäraren ta det fulla karmiska ansvaret för sina beslut.
Efter att i nära ett sekel fruktlöst sökt finna någon lämplig, någon med rätt förmågor och egenskaper, någon som kunde klara av denna stora och angelägna uppgift med dess utmaningar och påfrestningar, fann de slutligen Helena P Blavatsky, en västerlänning som hade västerlänningens företagsamhet, var målmedveten och hade en okuvlig vilja att fullgöra sina uppgifter till slutet. Därtill ägde hon Österlandets visdom och andliga insikter. HPB förenade på så sätt det bästa från öst och väst i en och samma person. Hon var dessutom en initierad och hög chela (antagen lärjunge) till mästaren M.
Mästaren KH skriver i ett brev från 1881 om deras långvariga sökande efter ett lämpligt ombud: "Efter nästan ett sekel av fruktlöst sökande hade våra överordnade att utnyttja det enda tillfälle som förelåg att sända ut en europeisk kropp på europeisk mark att tjäna som en förenande länk mellan detta land och vårt eget."1
Förklaringen till att det tog så lång tid att finna en lämplig budbärare får vi av mästaren KH i ett brev från 1888: "…vi använder oss av ombud – de bästa vi kan få." 2
Mästaren M skriver vidare i ett brev från 1882 om sin och KH:s tänkta roll i det kommande arbetet och vilka egenskaper som var avgörande vid valet av dem som skulle anförtros ansvaret för det svåra uppdraget: "Det beslöts emellertid att experimentet skulle utföras oberoende av vår personliga ledning och att vi skulle avhålla oss från direkt inblandning. Under vårt sökande efter lämpliga personer fann vi i Amerika den man som kunde vara dess ledare – en man med stort moraliskt mod, osjälvisk och med andra goda egenskaper. Han var långt ifrån den bäste, men…han var den bäste som fanns tillgänglig. Till hans bundsförvant utsåg vi en kvinna med exeptionella och underbara förmågor. Jämte dessa hade hon stora personliga svagheter, men det fanns då ingen annan bättre lämpad än hon. Vi sände henne till Amerika, förde dem samman – och försöket började." 3
I ett brev från 1884 av KH kan vi också läsa hur mästarna bedömde
de i citatet ovan nämnda personernas, HPB:s och Teosofiska Samfundets förste president H S Olcott:s, väsentligaste karaktärsegenskaper: "…de har det som vi blott alltför sällan funnit på annat håll – OSJÄLVISKHET – och att ständigt vara villig att uppoffra sig för andras bästa, vilken ´mängd synder´ uppväger inte detta!"4
HPB:s personliga brister eller svagheter bestod främst i en bräcklig och ständigt sviktande fysisk hälsa, samt en påtaglig psykisk känslighet som ytterligare förvärrades i samband med den träning hon genomgick i Tibet. Den dåliga hälsan utgjorde ett stort hinder för henne genom att den i hög grad försvårade för henne att utföra sitt arbete. Problemet med HPB:s fysiska hälsa var så stort att hennes mästare var tvungna att hålla ett vakande öga på den och ingripa när så krävdes för att rädda henne och göra det möjligt för henne att slutföra sitt verk.
Även om mästarna inte själva fick leda verksamheten var samarbetet mellan dem och HPB
omfattande, i synnerhet vid författandet av Hemliga Läran, något som bl a
framkommer i Constance Wacht- meisters bok Helena Petrovna Blavatsky och Hemliga Läran
och i ett brev från 1888 av mästaren KH till Olcott, där det framgår att
Hemliga Läran var ett verk av HPB, M och KH: "Jag har också lagt märke till
era tankar om ´Hemliga Läran´. Ni kan vara förvissad om, att vad hon
inte antecknat efter vetenskapliga och andra verk, det har vi givit eller ingivit henne.
Varje misstag eller felaktig föreställning, som hon rättat och förklarat med
hjälp av andra teosofers arbeten, har rättats av mig eller enligt mina
anvisningar." 5