Avsnitt II
Ur den tystnad som är frid skall en ljudande stämma höja sig. Och denna stämma skall säga: "Det är inte som sig bör. Du har skördat, nu måste du så." Och i vetskap om att denna röst är tystnaden själv lyder du.
Du som nu är en lärjunge, i stånd att stå, i stånd att höra, i stånd att se, i stånd att tala, som övervunnit begären och uppnått självkännedom, som sett din själ i blomning och lärt känna den och hört tystnadens röst, gå till Lärandets Sal och läs vad som där är skrivet för dig.
Att kunna stå är att äga tillit. Att kunna höra är att ha öppnat själens dörrar. Att kunna se är att ha hunnit till förnimmande. Att kunna tala är att ha vunnit förmågan att hjälpa andra. Att ha övervunnit begären är att ha lärt sig bruka och behärska sitt eget jag. Att ha uppnått självkännedom är att ha dragit sig tillbaka till det inre fäste, från vilket den personliga människan kan opartiskt skärskådas. Att du sett din själ i dess blomning är att du fått se en glimt hos dig själv av den förändring som möjligen skall göra dig till mer än människa. Att ha lärt känna sin själ är att kunna betrakta det bländande ljuset utan att sänka blicken och utan att rygga tillbaka i förfäran som inför en hemsk spökbild. Detta händer somliga, och segern går förlorad just när den var nära att vinnas. Att höra tystnadens röst är att förstå att den enda sanna ledningen kommer inifrån. Att gå till Lärandets Sal är att inträda i det tillstånd i vilket lärandet blir möjligt. Då skall många ord där vara skrivna för dig, och skrivna i eldskrift så att du lätt kan läsa dem. Ty när lärjungen är redo är också mästaren redo.
1. Stå avsides i den stundande striden, och fastän du strider må du inte vara krigaren.
2. Spana efter krigaren och låt honom kämpa i dig.
3. Tag hans befallningar för striden och lyd dem.
4. Lyd honom, inte som vore han en fältherre utan som vore han du själv och hans ord ett uttryck för dina egna hemliga önskningar. Ty han är du själv, om än oändligt visare och starkare än du. Spana efter honom, annars kan du i stridens hetta och iver gå förbi honom, och han känner inte dig om du inte känner honom. Om ditt rop når hans lyssnande öra skall han strida i dig och uppfylla tomheten inom dig. Om så sker kan du genomföra striden lugn och utan att tröttas, i det att du står avsides och låter honom strida för dig. Då skall det vara dig omöjligt att missa ett enda hugg. Men om du inte spanar efter honom, om du går förbi honom, så finns ingen trygghet för dig. Din hjärna skall svindla, ditt hjärta bli osäkert. I stridsfältets damm skall din syn och dina sinnen svika dig, och du skall inte kunna skilja dina vänner från dina fiender.
Han är du själv. Men du är ändlig och underkastad villfarelse. Han är evig och säker. Han är evig sanning. När han väl inträtt i dig och blivit din kämpe överger han dig aldrig helt, och på den stora fridens dag blir han ett med dig.
5. Lyssna till livets sång.
Lyssna efter den och lyssna först i ditt eget hjärta. I början säger du kanske: "Den hörs inte där. När jag lyssnar hör jag bara missljud." Lyssna djupare. Om det ändå inte lyckas dig så vänta och lyssna igen, ännu djupare. I varje människohjärta ges det en naturlig sång, ett hemligt källsprång. Det kan vara övertäckt, alldeles fördolt och nedtystat, men det finns där. I själva grunden i din natur skall du finna tro, hopp och kärlek. Den som väljer det onda vägrar att skåda in i sig själv och gör sina öron döva för sitt hjärtas sång, liksom han gör sina ögon blinda för själens ljus. Han gör detta därför att han finner det lättare att leva i begären. Men under allt liv flyter den starka ström som inget kan dämma upp, de stora vattnen finns sannerligen där. Sök att finna dem och du skall förnimma att det inte ges någon, inte ens den eländigaste bland varelser, som inte är en del av denna ström, hur blind han än gör sig för detta faktum och i inbillningen skapar sig en yttre skräckbild. Det är i denna mening jag säger dig: Alla dessa varelser bland vilka du kämpar dig fram är delar av det gudomliga. Och så bedräglig är den illusion i vilken du lever, att det är svårt att säga var du först skall upptäcka den milda rösten i andras hjärtan. Men vet att den finns inom dig själv. Sök att förnimma den där, och har du en gång hört den, skall du lättare känna igen den hos din omgivning.
6. Bevara i ditt minne den sång du hör.
7. Lär av den harmoni.
8. Du kan nu stå upprätt, fast som en klippa i stridsvimlet, lydande krigaren som är du själv och din kung. Stå i striden obekymrad om allt utom för att följa hans bud. Stå obekymrad om stridens utgång. Ty det enda av vikt är att krigaren må segra, och du vet ju att han inte kan övervinnas. Stående så, lugn och uppmärksam, skall du använda den hörsel du förvärvat genom lidande och avhjälpande av lidande. Endast spridda toner av den stora sången når dina öron så länge du bara är människa. Men om du lyssnar till den, bevara den då i troget minne så att ingen ton som nått dig må gå förlorad, och sök att av dem lära innebörden i det mysterium som omger dig. Med tiden skall du inte behöva någon lärare. Ty liksom individen äger röst, så äger också det röst i vilket individen existerar. Livet självt äger talets gåva och är aldrig stumt. Och dess tal är inte vad du, som är döv, torde förmoda, en klagan. Det är en sång. Lär av den att du är en del av dess harmoni. Lär av den att lyda harmonins lagar.
9. Betrakta med allvar allt liv som omger dig.
10. Lär att med förstånd skåda in i människornas hjärtan.
Skåda från en absolut opersonlig synpunkt, annars blir din syn partisk. Därför måste du först lära dig förstå vad opersonlighet är.
Förståndet är opartiskt: ingen är din fiende, ingen din vän. Alla är de dina lärare. Din fiende blir ett mysterium som måste lösas även om det skulle kräva tidsåldrar. Ty du måste lära dig förstå människan. Din vän blir då en del av dig själv, en utvidgning av dig själv, en gåta svår att lösa. Bara ett är ännu svårare att lära känna - ditt eget hjärta. Inte förrän personlighetens band blivit lossade kan en inblick i jagets stora mysterium vinnas. Inte förrän du står avsides från det, skall det på något sätt uppenbara sig för ditt förstånd. Då, inte förrän då, kan du fatta och leda det. Först då kan du bruka alla dess krafter och helga dem åt en värdig tjänst.
11. Se med djupaste allvar in i ditt eget hjärta.
12. Ty genom ditt eget hjärta kommer det enda ljus som kan upplysa livet och göra det synligt för dina ögon.
Studera människornas hjärtan så att du lär känna den värld i vilken du lever, och av vilken din egen vilja gör dig till en del. Betrakta det ständigt växlande och rörliga liv som omger dig, ty det är människornas hjärtan som ger det gestalt. Och allteftersom du lär dig förstå deras beskaffenhet och betydelse skall du steg för steg bli mäktig att läsa livets viktigare ord.
13. Talets gåva kommer endast med kunskapen. Förvärva kunskap och du skall vinna talets gåva.
Det är omöjligt för dig att hjälpa andra innan du själv kommit till någon visshet. När du lärt de första tjuguen reglerna och inträtt i Lärandets Sal med utvecklade krafter och obundna sinnen, skall du upptäcka att det finns ett källsprång inom dig, ur vilket ditt tal skall flöda.
Efter den trettonde regeln har jag inget att lägga till det som redan är skrivet. Min frid ger jag dig.
***
Följande regler är skrivna endast för dem åt vilka jag ger min frid, för dem som med såväl det inre som det yttre sinnet kan läsa vad jag skrivit.
14. Sedan du lärt dig bruket av dina inre sinnen, sedan du kuvat de yttre sinnenas begär, sedan du kuvat den individuella själens begär och vunnit kunskap, bered dig då på att verkligen inträda på vägen. Stigen är funnen, gör dig redo att vandra den.
15. Fråga jorden, luften, vattnet om de hemligheter som de håller i beredskap åt dig. Dina inre sinnens utveckling skall sätta dig i stånd att göra detta.
16. Fråga jordens helige om de hemligheter som de har i beredskap åt dig. Segern över dina yttre sinnens begär skall förläna dig rättighet att göra detta.
17. Fråga det innersta, det enhetliga, om dess slutliga hemlighet som det genom tidsåldrarna bevarat åt dig.
Den stora och svåra segern, övervinnandet av den individuella själens begär, är ett verk för tidsåldrar. Vänta därför inte att vinna dess lön förrän du samlat tidsåldrars erfarenhet. När människan nått tidpunkten för lärandet av denna den sjuttonde regeln, står hon på tröskeln till att bli mer än människa.
18. Det vetande som nu är ditt är ditt endast därför att din själ har blivit ett med alla rena själar och med det innersta. Det är en skatt som anförtrotts dig av den Högste. Förråd den, missbruka eller försumma din kunskap, och du kan även nu falla från den höga ställning du uppnått. Stora själar kan falla tillbaka fast de redan står på tröskeln, ur stånd att uppbära tyngden av sitt ansvar, ur stånd att gå vidare. Motse därför alltid detta ögonblick med fruktan och bävan, och var beredd på striden.
19. För den som står på tröskeln till gudomlighet kan ingen lag skrivas, ingen ledare finnas. Dock, till lärjungens upplysning må den sista stora striden uttryckas sålunda:
Håll fast vid det som varken har substans eller tillvaro!
20. Lyssna endast till den röst som är ljudlös.
21. Betrakta endast det som är lika osynligt för såväl det inre som det yttre sinnet.